Trolltrumma presenterar stolt: Lars Amund Vaage. Nu för första gången på svenska. Vaage är en av Norges största författare och Rubato (1995) är hans mästarstycke, här iklätt en kongenial svensk språkdräkt genom Peter Törnqvists (författare till Kioskvridning 140 grader) översättning.



Rubato handlar om Stein, en lovande pianist som hoppade av konservatoriet för att i stället bli chaufför på Kosmos Maskin. Men i en lastbilsolycka kastas ödet om. Med en trasig kardan i skuffen på chefens gamla bil drar han till Bergen för att fixa en ny. Och så har morfar just dött, den lynnige patriarken.



Det blir en bökig färd också i tiden; ner till varats och musikens första dagar, och flickvännen Astrid. En vindlande odyssé mellan nu och då, land och stad, flykt och fäste - berättad på ett språk som det sjunger om. Kärleken till konsten och konsten att leva - hur ska man få ihop det egentligen?



Att Rubato är översatt av Peter Törnqvist är ingen tillfällighet, som språkbändare har han och Lars Amund Vaage många likheter. I efterordet "En geografi i rörelse" skriver han:



"Att syssla med den märgfulla nynorskan svänger alltid. Översättningsarbetet med Rubato har varit en ren njutning. Vaages stil har i denna roadmovie fått en särdeles klangrik och temperamentsfull form. Musiktermen rubato betyder fri rytm eller stulen tid. Ett fordons differential - ibland, som här, folkligt kallad kardan - jobbar liknande; den tillåter drivande ytterhjul och innerhjul att snurra med olika varvtal i kurvorna - med och samtidigt oberoende av varann. På samma vis växlar romanens komposition raffinerat mellan parallella tider, tempon och tonlägen."



Vaage är tinglighetens diktare. Men det är en tinglighet som lyfter. En lätt svävande sinnlighet. Han spottar i nävarna och vrider ur molnen i ett jordat och magiskt, maxat, flerdimensionellt grepp om den sammansatta tillvaron.



"Jag ville ta upp musiken igen. Jag ville för helvete spela igen. Jag ville för fan damma av själen. Jag ville ta reda på vad som bodde i mig. Jag ville forma klangen, melodiföringen, en bild av världen. Jag ville föra in sången bland gåtorna om människan."

Ur Rubato



Några pressröster:



"[...] en personlig og levende roman ... Den er gjennomtenkt komponert ... Vaage har skrevet nok en god bok, og best av alt, den er utadvendt og tilgjengelig for alle."

Avisa Trondheim



"Stort om musikk og kjærlighet. Rubato er fortellerkunst på høyt internasjonalt nivå."

Dagbladet



"Framför allt är Rubato en roman om musik. Sällan har jag sett någon klä musikstycken i ord så som Vaage förmår göra här."

Svenska Dagbladet



"Lars Amund Vaage är en förnyare av romankonsten och flera av hans verk äger en lyrisk förtätad stämning och existentiell dimension som kan föra tankarna till en av Nordens största prosaister någonsin, Tarjei Vesaas."

00TAL



"Exceptionellt poetisk och suggererande i stilen. Han skriver sensuellt och rytmiskt, ofta med en hektisk, nervöst pulserande intensitet."

Stavanger Aftenblad