När en polisman skriver ett förhörsprotokoll tänker han troligtvis inte på att han skapar en text som liknar ett franskklassiskt drama eller en rysk folksaga. I själva verket finns det tydliga gemensamma drag mellan polisprotokoll och teater, film och traditionellt litterärt berättande - åtminstone i protokoll från förhör som rör våldshandlingar.

I den här avhandlingen undersöks perspektiv i berättelser om våld mellan poliser/väktare och vanliga medborgare. Konflikterna som beskrivs berättas kronologiskt och har väl definierade antagonister. Beroende av vems perspektiv på samma händelse som återges, kommer olika hjältesagor att träda fram. I likhet med klassiska dramer kan det vara en tragisk hjälte som går under (den misstänkte). Det kan också vara berättelsen om den lyckade hjälten som segrande återvänder hem (polisen).

Utgångspunkten för studien är den teoretiska diskussionen om perspektiv i litterära texter. Undersökningen vill bidra till diskussionen om hur perspektiv kan markeras i skrivna berättelser. För detta utvecklas två analysmetoder. Den ena metoden syftar till att beskriva vem som skildras som viktig för händelseförloppet. Här används begrepp från den kognitiva semantiken. Den andra metoden rör vem som framställs som mest aggressiv i konflikten. Här utgår analysen från kända scheman för uppbyggnad av dramer och folksagor.