Sven Delblancs betydelse för svenskt kulturliv kan knappast överskattas. Hans fängslande romaner präglas av medkänsla och skarp idédiskussion. Prästkappan, Åminne, Speranza, Samuels bok och Livets ax utgör några höjdpunkter i hans produktion. Sven Delblanc var också en spränglärd och briljant litteraturhistoriker med verk om Stiernhielm, Strindberg, Hjalmar Bergman och Homeros. Som journalist och debattör i Arbetarbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet var han färgstark och ofta kontroversiell. Allt han skrev kännetecknas av en lysande stilkonst.



1962 succédebuterade Sven Delblanc med Eremitkräftan. Han var då licentiat i litteraturhistoria och redan etablerad kritiker. Fram till sin död 1992 gav han ut ett tjugofemtal romaner, cirka femton pjäser och ett flertal litteraturhistoriska verk. Han var en av de två huvudredaktörerna för det stora litteraturhistorieverket Den Svenska Litteraturen. Hans pjäser spelades i radio och TV och på teatrar. Flera av hans romaner dramatiserades för TV och scen. Vid sidan om publicerade han en ofattbar mängd artiklar, uppsatser, essäer i dagstidningar, tidskrifter och antologier.



Denna bibliografi innehåller en kronologisk verkförteckning om närmare 900 poster, förteckningar över intervjuer och utländska översättningar. Här redovisas också de föreställningar som gjorts av Delblancs dramatik i radio, TV och på scen. En avdelning tar upp alla de avhandlingar, böcker, essäer, uppsatser, radio- och TV-program och recensioner som ägnats författar­skapet. Förteckningarna livas upp av bilder som be­lyser Sven Delblancs litterära karriär samt citat ur recensioner och hans egna texter.