Hur bevarar en människa sin självkänsla och integritet, när han eller hon livet igen utsätts för grova kränkningar? Vad finns det för överlevnadsstrategier? Berättarjaget i Kommittén fogar sig till bristningsgränsen i de kränkande villkoren, men utan att förlora sin innersta kärna, sitt jag. Att han finner sig i alla förödmjukelser, och anstränger sig så att vara till lags, göra ett gott intryck och göra sitt bästa, beror på att han hyser ganska höga tankar om sig själv och inte tappar tron på systemet. Han tror på möjligheten att överlista det och de dunkal spelreglerna, med flit och förnuft. Det är förstås en illusion. Men den bär hjälten över kränkningarna. Han uthärdar dem för att vinna en större sak. Tills det brister.....
Sonallah Ibrahim (f. i Kairo 1938) fängslades i 20-årsåldern på politiska grunder. Fem och ett halvt år tillbringade han i ett fångläger i öknen väster om Assuan. Under dessa år såg han medfångar torteras till döds, bland dem hans mentor och förebild Shuhdi Atiyya. Sonallah Ibrahim, som debuterade 1966, fick sitt publika erkännade i Egypten först 1994, med de första rejäla helsidorna i egyptisk press. Nästan alla Sonallahs verk hade då redan översatts till andra språk.