När en berättelse är som bäst fångar den något av en själv. Just när man tror att man kommit dess innebörd på spåren, ändrar den riktning och leder tanken till platser som den inte tidigare besökt. Orden som står där är inte entydiga definitioner på handlingar och ting utan ger underlag för vidare tolkning. Det finns nyanser som förstärks i språket, men det finns också sådant som ej låter sig fångas. Ofta finns det en inbyggd motsättning, en paradox eller dilemma i en bra berättelse. På det sättet väcks insikten om att det finns många olika sätt att uppfatta verkligheten. Det är i denna strimma av tvivel som nya tankar och idéer har möjlighet att ta form.