När den nyskapande och virtuose lyrikern Vilhelm Ekelund (1880-1949) överger sin poesi för att odla essäistikens och aforistikens incitativa konst, förvandlar han också den ortodoxa aforistiska diskursen – från poängjagande entydighet till en de öppna ordens begreppspoesi. En ”andra” poesi: subversiv och utopisk.
Ulf I. Eriksson ger i denna essäsamling personliga och följsamma inblickar i Ekelunds existentiella tänkande. För det ekelundska synsättet är konsten innefattad i levnadskonsten. Ovidlådenheten gäller också den bornerade esteticismens gourmétänkande. Hans konst syftar till ett suveränt utanför. – ”Vara salt, vara eld är lefva. Det andra är död.”