I ett fängelse i München sitter den serbiske strandvakten Andrija och försöker förklara vad det egentligen är han är skyldig till. Inspirerad av Sokrates berättar han sin hejdlösa historia om livräddningen 1944 som tvingade honom att fly till Tyskland och varför han där, 15 år senare, erkänner ett mord han inte begått. Andrijas bekännelse är en sorglustig skildring av en påstådd medlöpares väg mot avgrunden, en väg kantad av vanligt folk och andra fähundar.
Pekic är en av Serbiens och ex-Jugoslaviens största 1900-talsförfattare.