I årtionden har de dominerat det offentliga samtalet. Överallt syns och hörs de, och alltid vet de bäst. Inte för att de kan presentera konkreta lösningar på samhällsproblemen de så vidlyftigt och självsäkert kommenterar, utan i kraft av det de själva uppfattar som sin suveräna moraliska kompass, sin överlägsna ”värdegrund”.

De är egohumanister – och det är deras rätt att brännmärka alla som tycker ”fel”. Att säga emot dem leder ofelbart till den offentliga skampålen och ett oförsonligt hat. Hatet är nämligen en av egohumanismens fem dogmer: ”Vi har rätt att hata.”

De andra fyra är:

”Vi är moralens väktare”
”Vi kräver komplexitet”
”Vi handlar med ord”
”Vi vill vara världen”

För att implementera dogmerna har egohumanisterna utvecklat drakoniska strategier i avsikt att tysta meningsmotståndare, till exempel antikommunikationen. Antikommunikation har ett enda syfte – att förstöra det offentliga samtalet för att förhindra all verklig debatt och därmed ge egohumanisterna rätt trots att de saknar rationella argument. För egohumanisterna drivs inte av äkta patos – utan av en narcissistisk egenkärlek som lyfter fram dem själva som goda och rättfärdiga.

I den här boken benar författaren Kristian Tørning ut vilka egohumanisterna är, vad som motiverar dem och hur man bör förhålla sig till dem:

”Boken kan betraktas som ett slags hjälp till de medborgare som möter och utsätts för egohumanisterna. Den är en hjälpande hand till dem som fortfarande tror att de kan möta egohumanisterna i någon slags rationell sfär, och debattera mot dem på rationella villkor. Boken visar och förklarar varför det inte är möjligt, och varför det inte är lönt att försöka förstå. Samtidigt åskådliggör och problematiserar den de mycket stora och konkreta problem som egohumanisterna skapar i Danmark och resten av Västvärlden.”