JAG HAR då aldrig sett sådana ögon. De lyste i mörkret som glödande kol. Och så håret! Som eld, jag svär. Och när barnet lades i moderns famn, så dog hon. På fläcken. Bara så där. Det var djävulens barn, det är jag säker på.
Då pastorns fru dör i barnsäng, sprids ryktena snabbt i socknen. Det pratas om klor och sylvassa tänder som har slitit upp moderns mage från insidan. Det pratas om horn och en kropp täckt av hårda förkolnade fjäll. Men barnet som den unge lövjekarlen hittar i skogen liknar inte denna beskrivning alls. Flickans hud är len och så vit att den nästan lyser i mörkret. Hon har mjuka, röda lockar och nyfikna ögon som liknar ett par bärnstenar. Och lövjekarlen inser snart att han känner igen dessa
ögon.