Frågan om hur mäns våld mot kvinnor ska förklaras är omstridd
och har varit det sedan mitten av 1970-talet. En motsättning råder
mellan perspektiv där våld problematiseras i termer av kön och
förklaringsmodeller som inte huvudsakligen intresserar sig för sambandet
mellan kön och våld. Vilken förklaring som får tolkningsföreträde
är av stor betydelse för hur samhället hanterar problemet
genom den praxis som utformas av professionella grupper och i
lagstiftningen.
I den här boken studerar Gabriella Nilsson föreställningar om mäns
våld mot kvinnor under perioden 1975-2000 i Sverige. Det är en
studie som handlar om advokater, barnpsykologer, barnombudsmän,
byrådirektörer, feminister, forskare, hovrättsråd, incestoffer,
journalister, kriminologer, kvinnojourskvinnor, medicinare, ministrar,
naturvetare, poliser, professorer, psykiatrer, riksdagsledamöter,
socialpsykologer, sociologer, tjänstemän, utredare, vittnespsykologer
och åklagare. Och om deras oenighet i synen på våldtäkt, incest och
kvinnomisshandel. Utifrån ett kulturanalytiskt mikroperspektiv
analyseras olika texters funktion som verktyg i kampen om tolkningsföreträde.
Könsmakt eller häxjakt? behandlar det antagonistiska förhållandet
mellan de som betraktar våld som ett uttryck för mäns makt över
kvinnor och de som menar att det könspolitiska intresset för frågan
bidrar till ett icke konstruktivt skuldbeläggande som i värsta fall
kan leda till häxjakt på oskyldiga män.