Markus Österlund's doktorsavhandling behandlar ett ytterst aktuellt tema, kopplingen mellan en djupt hållen religiös övertygelse och politisk handling.
Avhandlingen undersöker hur befolkningen i Huanta's högländer skapade strategier för politisk handling under den strukturella kris som uppstod som ett resultat av det blodiga krig som utspelade sig mellan den Maoistiska gerillarörelsen Sendero Luminoso (den lysande stigen) och den peruanska armén. Ur avhandlingen framgår att befolkningen i Huanta genomgick en religiös och politisk decentraliseringsprocess. Tidigare var befolkningen beroende av politiska och religiösa experter som gav en förkläring på så väl politiska som andliga frågor. Dessa auktoriteter försvann som en följd av den strukturella kris som uppstod som ett resultat av kriget mellan Sendero Luminoso och armén. I bristen på religiösa experter gjorde befolkningen sina egna tolkningar, dvs. de drog en avlägsen Gud närmare, och fick på det viset ett nyt redskap i sin verktygsback; det andliga kapitalet fick en central plats i skapandet av ett meningssystem som hjälpte folket att genomleva krisperioden.