Iris lever på gränsen i Berlin, där natten aldrig tar slut. När hon blir indragen på ett toalettbås av en främmande man tar hon det som en komplimang, mellan nedklottrade väggar på Golden Faultier. Längre fram i tiden finns ett annat slags mörker: Barnets ögon likt svarta hål. I dem kan man se universums tomhet. Kemppainen debuterar med en mörk och kroppslig skildring av en ung kvinnas tillvaro.Jaget måste flyta ut i världen en aning, bara så går det att leva på riktigt. Kroppen måste känna världens tyngd mot huden. Bara så kan kroppen vila. Iris lever på gränsen i Berlin där natten aldrig tar slut. Hon blir våldtagen och låter det ske mellan nedklottrade väggar på Golden Faultier. Längre fram i tiden finns ett annat slags mörker: Barnets ögon likt svarta hål. I dem kan man se universums tomhet. Elsa Kemppainen debuterar med en mörk skildring av en ung kvinnas tillvaro inuti och intill den egna kroppen. Livet måste kännas, det spelar ingen roll hur, och när Iris blir indragen på ett toalettbås av en främmande man tar hon det som en komplimang. Men vem drar gränserna för hennes existens? Och vem bestämmer hennes värde? Romanens utspelar sig i barndomens Helsingfors, i Berlin år 2008, och i en nutid där ett litet barn river allt som känns bekant. Frågan om det går att bli hel, och om det är målet, ringlar som en blodsvans genom berättelsen. Riesling och mjölk är en stark debutroman om vänskap som gör ont, om en generationsupplevelse för den klick av unga som åkte för att leva det fria livet i Berlin, och om att bli mamma.