»Varför ska man dö just som man äntligen lärt sig leva?« Så säger Selma i boken »Kaneltimmen«. Kaneltimmen är stunden på dagen då den lena gröten pudras med kanel och diabetessocker. Men det är också skymningsdags då orostankarna kommer fram. Tankar på barndomen, kanske på livet man har levt. Då är det fint att timvikarien från hemtjänsten tittar in. Hon har ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför. Här finns skildringar av gamla människor som inte berättats förut. Laura som skräms i sin mörka lägenhet, Ellinor som har glömt bort att hon har en katt, Bertil som aldrig gifte sig men tittar på lättklädda damer i gamla magasin.