Större delen av sitt liv har Kim levt i Stockholm, mitt bland de lysande lamporna och eviga ljuden. Men efter att hon fyllt 25 år bestämmer hon sig för att flytta tillbaka till sin familjs stuga i den norrländska skogen. Väl där försöker hon bygga upp sitt liv på nytt, långt bort från de gamla vännerna och dåliga valen, men det förflutna kommer snart och börjar hemsöka henne. Hennes fars påstådda självmord ter sig allt mer mystiskt, speciellt då hon får höra om det paranoida liv han levt alldeles innan sin död. Och när faderns grav blir oförklarligt skändad börjar hon ifrågasätta vad som verkligen hände elva år tidigare i den förfallna stugan. Hennes fars sagor om de gamla hustomtarna, väktare över stugorna från förr, börjar kännas allt mer trovärdiga för varje sekund hon bor kvar i den mörka skogen.

”Fotfästet försvann och den glittrande älven närmade sig snabbt. Det var vackert, som virvlande älvor i dunklet.”