Rädslan för apokalyptisk undergång är ständigt närvarande i dagens offentlighet, men känslan av förestående hot är inte ny. Bland orosmoln i modern tid kan nämnas krig, pandemier, klimathot och AI. Längre tillbaka, i 1500-talets kristna världsbild, orsakade domedagsprofetior skräck och oro.

Tankar kring undergång har fängslat otaliga konstnärer genom historien och idén om världens slut har paradoxalt nog väckt, och fortsätter att väcka, kreativitet och skaparlust. Här undersöks tematiken utifrån konstens horisont, med utblickar mot en vidare visuell kultur. Aktuella frågor och stämningar placeras i ett historiskt sammanhang från renässansen till nutid.

Forskare, författare och bildskapare granskar i denna bok hur tankarna kring apokalypsen tog form under reformationen, hur katastrofmediering tedde sig kring sekelskiftet 1900 och hur den nakna kroppen intog en central roll i yttersta domen-motivet. De berättar också om romantikens dramatiska motiv, symbolismens ödesstämningar, dystopier och science fiction. Inte bara konst i måleri, grafik, skulptur och video berörs, utan även litteratur, film och tv-spel. Och allt är inte nattsvart – undergången kan också uppfattas som en möjlighet, en övergång till ett annat tillstånd.

Boken ges ut i samband med utställningen Apokalyps – Från yttersta domen till klimathot på Göteborgs konstmuseum.