Fadersfärd är en diktbok med insprängda prosapartier som kretsar kring självhatets teori och självmordets praktik – eller vice versa. Här ryms såväl undersökningar av dödsbesatthet och förtvivlan som rester ur efterlämnade dagböcker och institutionella skrivelser. Bland de överlappande perspektiven finns också spillror av tidigare författares och filosofers texter; brottstycken, explicita frågor, implicita svar. Om bara en försvinnande möjlighet att skriva fram död för att frambesvärja fortsatt liv återstår – är det rätt att gripa den?