Gunnar Krantz inleder sin svit självbiografiska böcker med "Nazibeatles", som behandlar hans uppväxt på ett brutalt uppriktigt och samtidigt mycket underhållande sätt.


Utdrag ur Gunnar Krantz efterord till »Nazibeatles och andra berättelser«.


"Vi var dom enda som flyttade dit. Jag var den ende på skolan som inte pratade skånska. Skolan var liten. Med två klasser i varje klassrum. Först hade vi en religiös tant som bara pratade om Jesus och Israel. Sen i trean och fyran hade vi en elak tant som slogs och delade ut straffarbete. Sen i fyran och femman hade vi en folkpartist, som var byns kung. Jag var alltid bäst i klassen, men det var inte så svårt. Jag insåg tidigt att jag måste va ett geni. Allt var så lätt. Det förklarade också varför jag var så utstött."