»Floder« är en essäistisk roman om den lilla människan i den stora världen. Berättaren återvänder till den sibiriska staden där han en gång växte upp. Sibirien beskrivs som en fysiskt påtaglig tomhet, som inte mäts i kilometer utan i antalet timmar det tar för expresståget att nå nästa station ofta minst fyra timmar genom tajgans ändlösa urskogar. Att vara sibirier är inte en fråga om geografi, utan om psykologi. »När jag såg namnet på min hemstad på en världskarta eller en jordglob«, skriver författaren, »kändes det alltid som om det stod någonting personligt om mig där.« Romanens omisskännliga »sound« väcker läsarens egna minnen och känslan av att det enda man egentligen äger är det som man själv har känt och upplevt.