I sin diktsamling skriver Kurt Högnäs om avfärd och om att försvinna, men också om att minnas det som överges. Dikterna är lakoniska och tillbakahållna. Med små nyanser och gester gestaltas stora rörelser, bland dem den största som för oss bort från detta liv.

Om Kurt Högnäs har kritikern Michel Ekman skrivit: »Kurt Högnäs är den finlandssvenska litteraturens prosadiktare framom andra. Typiskt för Högnäs naturdikter är att han klipper ut ett ögonblick i förändringens processer - årstids-, dygns- och väderförändringar noteras som ett stundens stilleben, utlyft ur skeendet och noggrant iakttaget.»