I en flätad bordskorg ligger skämda frukter bland mogna friska fikon, en persika och ett päron. En enkel fruktkorg är det enda motivet i en av konsthistoriens mest berömda målningar, Fruktkorgen av Michelangelo Merisi (1571–1610), kallad Caravaggio efter staden han växte upp i nära Bergamo i Lombardiet. Hur kan en till synes vardaglig fruktkorg med några frukter vara så intagande? Svaret finns i målarens femtiotal bevarade verk, i hans bakgrund i Lombardiet och i Rom dit han flyttade i tjugoårsåldern.
Av alla analyser och tolkningar, teoretiseringar och nya perspektiv som denne målare och hans verk underkastats, finns det trots allt en övergripande förklaringsmodell som visar sig fungera på hela hans oeuvre. Denna modell förklarar Caravaggios syfte och mål, hans chiaroscuro, det spel mellan ljus och mörker, som är typiskt för norditalienskt måleri och som hos Caravaggio har en djupare innebörd. Den förklarar hans stil och teknik, samt ger en bild av beställarnas bevekelsegrunder.
Caravaggio hade ett budskap, ett ärende, ett personligt fundament för den symbolvärld han skapar med en övertygelse som skimrar från duken. Caravaggios målningar berör, vare sig de visar skämda frukter, en spelhåla eller en högstämd biblisk scen. Caravaggio hade ett ärende, och detta analyseras i denna essä.