»Vi vet inte särskilt mycket, eller också vet vi allt.«

Fadern dör och sonen står kvar med sorgen, frågorna, förebråelserna, skulden. Den döde, en känslosam levnadskonstnär, möjligen odugling, har hittat genvägar och ursäkter så länge sonen kan minnas. Det största löftet som aldrig infriades var kanske fadern själv, och hans besvikelse och självhat får nu fritt spelrum i sonen, som inleder en undersökning av den äldres liv och död, lika mycket för att finna honom som för att befria sig från honom, den snacksalige suputen, charmören och trixaren som trots grotesk övervikt alltid kunde prestera ett perfekt svanhopp från hög höjd.
Sonens minnesarbete blir till en glimrande barndomsskildring i vilken fadern alltid tycks sväva någonstans där ingen kan nå honom. En berättelse om medberoende, förlust och tillkortakommanden - men kanske mest av allt om kärlek.

Sebastian Johans, bördig från Åland, är författare och konstkritiker, bland annat i Dagens Nyheter. Hans första roman, Broarna (2020), fick lysande recensioner och nominerades till Nordiska rådets pris. Romanen Döden och Kerstin utkom 2023.

"Sebastian Johans skriver med en registrerande precision som öppnar för djupare insikter än de korthuggna meningarna kan ge intryck av. Ett omdöme blir inte nödvändigtvis träffsäkert bara för att det är kort. Stenstilen har effekt i sin återhållsamhet bara om den har absolut tonträff. Här är den mästerlig." Jan-Olov Nyström, UNT.

". . . nog är det en skribent jag läser som vågar vila i en bild utan att behöva fylla den med tusen ord. Fadern är en profil på de åländska öarna; en idrottsbegåvning som har blivit sjukligt överviktig, en psykolog som inte kan behålla jobbet då han anser att de egna psykiska problemen är mer intressanta än patienternas, en tidskriftsredaktör som ständigt flyr från skulder, en charmör som sörjer sin förlorade skönhet. Ingenting görs med måtta, om det så handlar om mat, dryck, receptbelagda läkemedel, läsning eller självömkan." Kristian Ekenberg, DN.