När man växer upp så förundras man över saker och ting och funderar på hur allt hänger ihop här i världen. Hur det kommer sig att man kan spegla sig i vatten och att luften som är genomskinlig till färgen blir blå om man tittar upp i himlen? Hur kommer det sig att min pappa kallar min farfar för pappa och att min farmor var min pappas mamma? Vem var egentligen min farmor och min farfar? Vem är du pappa? Den frågan ställde jag till min pappa en dag då vi satt i bilen och pratade om gamla tider. Frågan följdes av fler frågor för vem hade kunnat ana att det skulle finnas så mycket att berätta? Idag när jag är vuxen fortsätter jag att fundera över hur mycket glädje och sorg som ryms i föräldrars och farföräldrars historia. Frågan jag ställde var fröet till pappas idé att skriva ner allting, som i en dagbok i efterhand – ett sätt att ge minnen liv. Så här är den nu, en vanlig men ovanlig historia om människors liv, drömmar och öden. Min pappas historia...