"En roman att hänföras, förbluffas och skrämmas av." SvD

"Den är kort och gott fantastisk" UNT

"…en episodisk, dråpligt irrande kriminalhistoria med spår av såväl Roberto Bolaños '2666' som Kerstin Ekmans 'Grand final i skojarbranschen' [---] Själv gläder jag mig särskilt åt hur Wolff lyckas skapa sådan rörelse i prosan. Den går så snabbt, så lätt! Hur gör hon?" DN

"med ”Liken vi begravde” har Lina Wolff återigen skrivit en övertygande roman." GP

”Liken vi begravde” är […] riktig litteratur. Det vill säga en text där läsaren får genomleva förbjudna tankar, där genuint moraliska frågor får förbli levande. Den är mörk som svartsoppa och idyllisk. Vacker och perverterad. Mest imponerande av allt är att ”Liken vi begravde” till sist också måste läsas som en lovsång till Hörby." Sydsvenskan

------------

– Det är byn, sa jag.

– Vad menar du?

– Narraktig och fasansfull samtidigt.

– Så sant som det var sagt, Jolly. Någon borde skriva om den.

"Liken vi begravde" är berättelsen om systrarna Jolly och Peggy, som växer upp som fosterbarn i en by i mörkaste Skåne. Det är en plats som tar fram det bästa och sämsta inom människan, fylld av legender och sanningar, lika levande som olycksalig. Peggy drömmer sig snart bort, till böckerna och lärdomen i Lund, medan det faller på Jollys lott att förstå och förklara uppväxtens alla kontraster: författarinnan som går igen, våldet som tycks växa ur marken och fosterfamiljens roll i det lilla samhället. För att inte tala om de otaliga morden och den skam som är behäftad med att växa upp på en fördömd plats. Resultatet är en hårresande roman om mod och hopp, om det närapå obesudlade ljus som kan växa ut ur mörkret.